Om Johan Olof Wallin

lb banner wallin

 

JO Wallin skulptur Johan Olof Wallins minnesstenjowallin gravgard
För muspekaren över bilderna för bildbeskrivningar.

 

Född 1779 i Skomsarby, Stora Tuna, död i Uppsala 1839, Sveriges störste psalmsångare, representerar liksom Tegnér i viss mån övergången från den äldre riktningen till den nya tiden. Under sin första tid skrev han mest i den akademiska stilen, prisbelöntes för sin stora lärodikt Uppfostraren och för sina omskrivningar af Horatius samt led såsom akademiens »gullgosse
Från denna tid är även ett så ståtligt och klangfullt poem som hans Dityramb vid Gustaf III:s statys avtäckning liksom flera sällskapsvisor. I sina psalmer framstår Wallin som en målsman för den nyare tiden. Redan på 1760-talet hade en omarbetning af den »gamla psalmboken» påtänkts, och flera försök hade sedan gjorts till åstadkommande af en ny.
År 1811 nedsattes en psalmbokskommitté, i vilken Wallin blev den ledande själen och den, på vilken det huvudsakliga arbetet föll. I början böjd för att omskriva de gamla psalmerna i upplysningstidens anda, blev han under arbetet alltmera varsam mot de äldre hymnerna, liksom hans egna färgades af en allt djupare och varmare stäm

År 1819 sanktionerades den psalmbok, som i första rummet har Wallin att tacka för sin tillkomst och vari -- utom bearbetningar och omskrivningar -- 126 psalmer äro författade af honom.
Storslagen är hans svanesång, Dödens ängel, i vilken han kort före sin död, liksom anande sin snara bortgång, i gripande strofer påminner mänskligheten om dödens makt men tillika framställer dödens ängel såsom den, hvilken öppnar odödlighetens portar.

Sagt om Wallin

 

Du skald som få, du talar som ingen
Esaias Tegnér

 

Davidsharpan i Norden stämd till Luthersk koral

Sven Stolpe

 

Hans blick på porträtten är tung och genomskådande, glimmande på djupen av dragningen till en annan värld. Hans stämma var hypnotisk och kunde bemäktiga sig tusentals lyssnare med sin tunga vågrörelse . Wallins svenska fyller sitt segel med den stora bibliska stormen, men han var också ett barn av den gustavianska tiden med dess kärlek till den skona formen.

Horace Engdahl